Vildsvinshundar?

SWK Forum / Forum / Allmänt / Vildsvinshundar?

Sidor: 1

Postat: 2010-Aug-14 21:56
	Registerad användare Offline	Inlägg: 19 Blev medlem: 2010-Aug
Med ständigt ökande antal vildsvin i markerna ser man många annonser där vildsvinshundar erbjudes, t.ex. på "Blocket". Dessa "vildsvinshundar" har en gemensam nämnare nämligen att det nästan undantagslöst ingår Wachtelhund i denna korsning av allt möjligt. Kan Wachtelhundklubben agera mot detta på något vis? Kanske välskrivna artiklar i svensk jaktpress kan få presumtiva köpare att välja rasren Wachtel i stället!

Postat: 2010-Aug-17 00:40
	Registerad användare Offline	Inlägg: 6 Blev medlem: 2010-Jul
Det första klubben måste göra som jag ser det är att se till att de renrasiga hundarna som hänvisas genom klubben har de bästa meriterna som går att få i sverige. De borde kolla tjtk hur de gjort med sin valphänvisning, där MÅSTE föräldra djuren ha meriter på antingen naturgrytprov eller grisprov. Det har blivit svårt för de som ej meritera sina hundar att få valparna sålda och de som ändock lyckas avslöjas ganska snart då deras valpar inte håller måtet. Det går inte som jag ser det hålla på och avla på mediokra hundar som man gjort med wachteln i vissa "läger", bara för att hunden är bra på rådjur så behöver inte det vara en biljett för att föra generna vidare.

Postat: 2010-Aug-17 14:46
	Registerad användare Offline	Inlägg: 19 Blev medlem: 2010-Aug
Till Stefan, jag förstår inte vad du menar med "naturgrytprov". Jag har umgåtts mycket med wachtelhundar och ägare till sådana men har aldrig upplevt att wachtelhundar gått i gryt eller används till grytjakt över huvud taget! Jag är inne på min tredje wachtel nu och inte heller han visar intresse för gryt!! Förklara dig närmare.

Postat: 2010-Aug-17 23:19
	Registerad användare	Inlägg: 19 Blev medlem: 2010-Jul
Att köpa en wachtelhund efter föräldradjur som inte bevisat att de har jaktliga anlag och förmågor som ligger över rasgenomsnittet är kopplat till risk. Aktiva jägare vill ha garantier då man lägger ut 10-14000 för en hund, annars vänder man sig blocket eller byter ras. Rastypen för en wachtelhund tilltalar många jägare med behov av skarpa, robusta men ändå föriga skogsjakthundar. Därav intresset för wachtelkorsningar. Det finns bara ett sätt att möta detta och det är att kräva jaktliga meriter och anlag på föräldradjuren som ligger över rasgenomsnittet. SWK's prov ska gynna och selektera ut rastypiska och jaktstarka hundar. Jaktstarka hundar nedärver mycket oftare användbar avkomma än vad jaktljumma individer gör. Proven ska vara lätta att starta på och kräva ändamålsenlig och lagom förberedelse av föraren som denne också kan ha nytta av i jaktutövningen. Då får man också fler provstarter och en massa positiva spin-off effekter som sällan visar sig när man krånglar till verksamheten med en massa akademiskt och vetenskapligt dravel. Hunden ska visa sina jaktliga anlag på UKL. På högre prov testar man att hunden går att utbilda till att apportera både på land och i vatten genom enklare släpspår och vattenarbete. På högre prov ställs också högre krav på att hunden ska frigöra sig och söka efter vilt självständigt i täckt skogsterräng. Provsystemet, avelsreglerna (rådgivning och information) och klubbens verksamhet måste samverka och skapa en situation där de med behov av en rastypisk wachtelhund känner sig hemma. När wachtelhunden avlas efter prestation och SWK står för kvalité och rastyp kommer vi inte behöva oroa oss om oseriösa uppfödare eller annonser på blocket.

Postat: 2010-Aug-18 15:16
	Registerad användare Offline	Inlägg: 6 Blev medlem: 2010-Jul
Citera: Till Stefan, jag förstår inte vad du menar med "naturgrytprov om du läser mitt inlägg så skriver jag om tjtk dvs tysk jakt terrier klubben, dessa har naturgrytprov. var kanske lite otydlig... Citera: wachtelhund tilltalar många jägare med behov av skarpa, robusta men ändå föriga skogsjakthundar håller helt med, men hur skall vi få fram dessa... med de prov som finns att tillgå idag så ser jag ett problem. Det är bara ett som testar hunden fullt ut och det är grisprovet och vi vet ju hur många som startar på detta.

Postat: 2010-Aug-18 23:42
	Registerad användare Offline	Inlägg: 19 Blev medlem: 2010-Aug
I min tråd "Vildsvinshundar" pekar jag på det faktum att de hundar som säljs under detta namn nästan undantagslöst har korsat in Wachtelhund och framför man detta som ett positivt försäljningsargument. Dessa uppfödare pekar inte på wachtelhundens brister som påpekats i inläggen, snarare tvärtom, wachtelblod är ett plus! Jag blir lite orolig för att det börjar växa fram en elit som vill höja ribban hela tiden för vad hundarna (och dess förare) skall klara av. Naturligtvis skall man ställa krav men det får inte gå till ytterligheter. Det finns wachtelhundägare idag som lever ett liv helt utanför Wachtelklubben och SKK och parar sina hundar som de finner lämpligt, säljer valpar till jagande vänner för mindre pengar. I stället för att lägga kraft på jaktprov och gång på slak lina så jagar de i stället!! Höjer vi kraven för mycket väljer flera den vägen! Kan det vara så att wachtelvalparna är för dyra, fjorton tusen är rätt mycket pengar för många som då i stället nöjer sig med korsningshunden med lite wachtelblod. Skall man sedan ha fyra till fem hundar att släppa på samma gång så blir det betydligt mindre kostnad med korsningarna.

Postat: 2010-Aug-20 17:54
	Registerad användare Offline	Inlägg: 10 Blev medlem: 2010-Aug
Jag håller till viss del med dig, Bo. Wachtelblodet ses som någonting positivt i korsningen. Framförallt är det skallet man vill åt. Drömhunden verkar vara en hund som jagar kortare än en gråhund, som driver grisen med skall och skäller ståndskall så länge att man hinner fram för att skjuta. Detta låter i mina öron som en ganska vettig wachtelhund. Varför är då korsningarna så vanliga? Jag menar att det beror på att de flesta wachtelhundar är för dåliga på att jaga gris. De söker för dåligt, driver för kort och de vågar inte stå kvar tillräckligt länge. De som väljer korningarna är ofta människor som jagar oerhört mycket, ibland professionellt, alltså människor med krav på att hundarna presterar. Den elit du talar om känner jag inte igen. Jag ser snarare ett problem med att man är nöjd med vad man har och avlar på det. Resultatet av det är just som du säger, korsningshundar. Vi måste blanda ut det ljumma blodet med en massa jaktlust, ofta i form av någon spetsras. För när hösten kommer vill vi ju ha just en fungerande jakthund. Det ska bedrivas ett långsiktigt arbete för att höja nivån på den jaktliga prestationen, det har klubben bestämt. I den senaste versionen av RAS står att vi ska höja medelvärdet på egenskaperna vilja och sök i unghundsklass, öka antalet vildsvinsprov osv. För att komma dit måste man höja kraven på avelshundarna. Även om avel ofta kan ses som lotteri är det ändå så att avkomman liknar sina föräldrar, och alltså måste vi minska användandet av avelsdjur som inte kan förväntas leva upp till målen. Resultatet av detta blir att om man har hundar som inte lever upp till kraven får man hitta sina parningar på annat håll. Antingen hos någon annan o- eller otillräckligt meriterad eller så får man gå över rasgränserna. Jag önskar mig en wachtelhundsras som håller så hög jaktlig nivå att det inte finns anledning för jägarna att ställa sig utanför klubben, utan det man söker ska finns just här.

Postat: 2010-Aug-21 13:36
	Registerad användare Offline	Inlägg: 19 Blev medlem: 2010-Aug
Tack Anders för ett tydligt och bra svar. Om man sammanfattar vad du sagt så är wachtelhunden av idag enligt din mening egentligen ingen hund för de som vill jaga vildsvin, i stället skaffar de sig något annat där korsningshunden kan vara ett alternativ. Detta motiverar korsningshundarnas utbredning. Från början var wachtelhunden en fågelhund med god apporteringsförmåga, många stod till och med för fågel,drev rådjur och hjort med skall (yrkesjägarens ständige följeslagare på en del skånska gods). Sedan har man avlat på drev med skall på klövvilt (och tappat apporteringslusten) och nu är det tydligen dags för nästa omdaning till skarp vildsvinshund. Lite som att bygga om en Volvo till en Ferrari. Behövs denna omdaning - kanske bättre att välja en annan ras med en gång om man skall jaga vildsvin och wachtelhunden får bli just rådjurs och hjort drivar hunden nummer ett!!

Postat: 2010-Aug-21 20:55
	Registerad användare	Inlägg: 19 Blev medlem: 2010-Jul
Jag skulle vilja säga att wachtelhunden har sitt ursprung ur gamla tyska skogsjakthundar, så kallade "stöberhunden". Det finns lite olika benämningar. Att säga att det var en fågelhund från början är fel. Självklart var det ingen enhetlig hundtyp utan det var därför man startade rasklubben och började selektera de individer som hade de egenskaper man sökte. Skärpan har alltid varit central i aveln. På proven testade man länge skärpan på mindre rovvilt. De hundar man sökte avlivade snabbt och effektivt det tillhandahållda viltet. Lägre poäng fick de hundar som bara naffsade och inte direkt fick ihjäl katten eller vad det nu var för vilt. Lägst poäng fick ställarna, de fega. Samma prov förekommer idag endast under praktisk jakt men de flesta tyska uppfödare följer resultaten från dessa prov mycket noga. Rudolf Friess, även kallad wachtelhundens fader, la grunden till de prov vi har idag vilka har format rastypen genom åren och använde sina wachtelhundar flitigt i vildssvinsjakten. Vildsvin var det enda klövvilt wachtelhunden fick lov att jaga (rådjur, kron, dov etc. var förbjudet vilt för wachtelhunden) och vildsvinen skulle jagas med skärpa utan understöd av andra hundar (sprängande solojägers). Friess använde ofta wachtelhunden på eftersök av vildsvin p.g.a. dess goda näsa och skärpa. Wachtelhundarna var de hundar som lyckades avsluta eftersöken efter långa förföljanden, där andra raser ofta släppte tidigt p.g.a. den sämre näsan. Apporteringslusten försökte man testa på prov men slutade med detta. Istället provar man om hundarna är utbildningsbara, alltså om man klarar att utbilda dem till goda apportörer. I rasens hemland är tvångsapportering och lydnadsapportering de dressyrmetoder som varit absolut vanligast när man tar fram en wachtelhund. Wachtelhundens ursprung är en skarp har-, räv- och vildsvinshund med måttliga drevtider (förig och utbildninsbar). Näsan, skallet, skärpan, viltfinnardriften har alltid varit essentiella egenskaper hos wachtelhunden tillsammans med en formidabel robust mental kostym. I den mentala bilden finner man att den ska vara mottaglig för apporteringsdressyr. Man kan fråga sig om det inte finns en motsägelse i att avla på spontanapportörer med mjuka grepp och samtidigt kräva massor av skärpa, tuffhet (boldness), självständighet etc. på de praktiska eftersöken? Vilken väg vill rasklubben egentligen gå?

Postat: 2010-Aug-22 11:41
	Registerad användare Offline	Inlägg: 19 Blev medlem: 2010-Aug
Bäste Fredrik, du skriver att jag har fel när jag säger att Wachtelhunden var en fågelhund från början! I sin bok "Der Deutsche Wachtelhund" utgiven på Paul Parey förlag, Berlin 1990 skriver Heinrich Hecker på sidan 12, ur första kapitlet "Die Rasse". "Heppe berichtet 1751, Hühnerhunde, einger Orten Wachtelhunde genannt". Fritt översatt "Hönshundar, på vissa orter kallas de Wachtelhundar". Höns är fåglar eller??? I samma bok beskrivs på flera ställen Wachtelhunden som just fågelhund. Otto Jacobi skriver "Wachtelhund steht vor und suchet wohl", Fritt översatt "Wachtelhunden står och söker väl" Jag kan även varmt rekommendera till dig en bok med samma namn men skriven av Schlemm/Schmidt utgiven år 1990 på Deutscher Landwirtschaftsverlag, 1040 Berlin DDR. Tyvärr så har vi tappatt tråden - min insändare handlar om korsningshundar i Sverige idag!

Postat: 2010-Aug-22 16:45 Senast ändrad av: Fredrik Andersson
	Registerad användare	Inlägg: 19 Blev medlem: 2010-Jul
Hej Bo, jag tycker inte vi tappat tråden. Vi diskuterar kring ämnet korsningshundar och hur klubben kan agera kring detta. En bred diskussion behövs anser jag. Tack för boktipsen. Jag har redan bägge två och anser att Schlemm/Schmidt är en riktig guldgruva. Den är tyvärr rätt svår att få tag på, jag fick min av den tidigare avelsrådet i Hessen. Men den är värd att söka efter. Vet du hur man får tag på den? Som jag skrev, rasen var inte enhetlig. Men det man ville ha och sökte var en stöberhund, inte en fågelhund. I princip ska alla raser nere i Tyskland klara av enkla apporteringar. Men det gör dom inte till fågelhundar, de är mer mångsidiga d.v.s. mottagliga för olika former av dressyr. När man började med avelsarbetet nere i Tyskland brydde man sig inte om att bevara eller prova anlaget att stå för fågel som Bo skriver fanns i vissa hundtyper som så småningom blev vår tids wachtelhund. Hunden skulle ju bli skogsjägarens hund. De som jagade på fälten hade skapat raser som stod för fågel. Wachtelhunden och de stående fågelhundarna har säkert samma blod i sig, men det var innan stamböckerna stängdes. Det som fortfarande prövas idag är främst förmågan att söka efter fågel i vass och stöta upp dessa så att skottchanser ges. Jag skulle vilja tipsa alla att läsa Rudolf Friess och för denna diskussion främst hans bok Hatz Watz. För de som förstår lite tyska förstås. Där beskriver han de tidiga wachtelhundarnas arbetssätt på vildsvin. Hundarna han beskriver där har de ursprungliga (första) wachtelhundarna bara någon eller några generationer bakåt i sina stamtavlor. De jagade kompromisslöst skarpt på gris, hängde fast i skadade grisar så att avslut kunde ske, hetsade skadade grisar över dalgångar och tröttade ut dom i fjärran tills deras förare kunde avsluta, sprängde flockar så att många skyttar fick skottchanser. Det var bl.a. till detta Rudolf Friess skapade rasen, inte för att stå för fågel. Om vi kunde avla mer på dessa egenskaper hos wachtelhunden skulle fler med behov av en hund som jagar vildsvin korrekt köpa wachtelhund, de som köper korsningskunder har många gånger behov av vildsvinsskarpa hundar och skulle vara potentiellt bra köpare av WH. Vi behöver få mer av dessa köpare och den enda vägen att gå är att ställa högre, men samtidigt enklare, krav på föräldradjuren. Det är ingen elitsatsning, det ska vara enklare prov, lättare att starta sina hundar. Men vi måste börja selektera på de egenskaper vi söker. Spårvilliga, skarpa, robusta skogsjakthundar som är föriga och mottagliga för ändamålsenlig dressyr är den wachtelhund vi ska avla på och selektera ut på våra ENKLA (förenklade) prov!

Postat: 2010-Aug-22 18:36
	Registerad användare	Inlägg: 19 Blev medlem: 2010-Jul
För de som inte behärskar tyska finns en utomordentlig rashistoria skriven av Laila Kalling på SWK's hemsida. http://www.wachtelhundklubben.org/?page_id=79 Den rekommenderar jag verkligen till alla att läsa för att få en första inblick i komplexiteten med vår ras och svårigheterna med avelsarbetet när det blir för lätt att sälja valpar. Rasen kräver mycket av sina förare och enormt mycket av dess uppfödare. Så, vilken väg ska vi gå för att få riktiga jägare att välja WH istället för korsningar? Spontanapportörer med mjuka grepp eller skarpa, robusta skogsjakthundar?

Postat: 2010-Aug-22 21:57
	Registerad användare Offline	Inlägg: 19 Blev medlem: 2010-Aug
Hej Fredrik! Hur har du tänkt dig att dessa "ENKLA" prov skall se ut? Hur många moment skall det vara i varje prov?

Postat: 2010-Aug-23 19:34
	Registerad användare Offline	Inlägg: 7 Blev medlem: 2010-Jul
Dessa "vildsvinshundar" har en gemensam nämnare nämligen att det nästan undantagslöst ingår Wachtelhund i denna korsning av allt möjligt. Kan Wachtelhundklubben agera mot detta på något vis? Kanske välskrivna artiklar i svensk jaktpress kan få presumtiva köpare att välja rasren Wachtel i stället! Hej Bo. Att det har blivit wachteln man korsar med tror jag mest beror på storlek och att de förföljer löpan med skall, de korsas ju nästan till 100% med en spets så man ska få en drivande hund med de ställande egenskaperna. Något sätt att stoppa det hela blir nog väldigt svårt och i min mening gör det inte mig så mycket för var och en får ju göra som den vill. Detta var min syn på huvudämnet. Vidare vill jag även nämna att härleda till tjtk provverksamhet är nog heller ingen höjdare jag har själv deltagit i en del som observatör och min fråga är varför får de nästan alltid maxpoäng & det finns ingen provberättelse att läsa??? Visst skärpan finns där & det är en trevlig jakthund men i denna rasen som i alla andra så finns det brister.

Postat: 2010-Aug-23 20:11 Senast ändrad av: Bo Magnusson
	Registerad användare Offline	Inlägg: 19 Blev medlem: 2010-Aug
Tack Mattias för dina kommentarer, uppskattas! Verkar vara så att den wachtelhund vi har i dag inte räcker till utan kan/skall man med målinriktad avel ändra hundens egenskaper till att bli en skarp vildsvinshund. Jag är inte säker på att alla som har wachtelhund idag vill ha den nya wachtelhund man gett bilden av här på forumet! Min hund skall duga till det mesta såsom eftersök, apport på land och i vatten, drev på klövvilt med skall inklusive gris. Kom i håg att de flesta hundarna bor i köket 95% av sitt liv. Att köpa hund är som att köpa en lott - det är bara vinst på var tionde men köper man en rasren hund så ökar ofta vinstchansen. Därav min tanke att leda in presumtiva köpare av korsningshundar på rasren wachtel spåret!! Det finns hundraser som är rena grisspecialister att tillgå redan idag, lika bra köpa en sådan med en gång för dem som önskar en "grissprängare"!

Postat: 2010-Aug-23 23:09 Senast ändrad av: Fredrik Andersson
	Registerad användare	Inlägg: 19 Blev medlem: 2010-Jul
Citera: Jag är inte säker på att alla som har wachtelhund idag vill ha den nya wachtelhund man gett bilden av här på forumet! Jag är tämligen övertygad om att många wachtelhundsägare och uppfödare av rasen inte vill ha den ursprungliga wachtelhunden. Detta leder mig in på oseriös avel och presumptiva valpköpare. Det är klart att få riktiga jägare lägger runt 14000 på en mångsidig skogsjakthund när den inte lever upp till kraven på prestation i den praktiska jaktutövningen. Endast inbitna rasfantaster som kan minimera risken att få en odugling kastar upp dessa slantar. Tyvärr väljer många att köpa en korsning av någon bekant för några tusenlappar eller så väljer man en annan ras som presterar. Men jag tror det finns många som värdesätter en bra kortdrivare på rådjur och hjort, som funkar bra i hemmet och som man kan göra något enklare eftersök med. 12000-14000 kronor är många gånger inte ett bekymmer för dessa personer. Frågan är till vilka köpare uppfödare som tar över 8000 kronor vänder sig till? I Tyskland strider man hårt för att hålla valppriserna nere. De uppfödare jag frågat nere i Tyskland om priser har alltid samma förklaring. Om priserna stiger över 700 Euro hos dom väljer de riktiga jägarna andra raser. Så krass anser de att verkligheten är. I ärlighetens namn, hur stor "vinstmarginal" är skäligt att ta ut per valp egentligen? Vad tycker ni? Oseriös avel är anledningen till de problem rasen upplever i Sverige idag, d.v.s att rasen upplever en negativ trend vad gäller prestation i den praktiska jaktutövningen. Rasen balanserar mellan å ena sidan de med BEHOV av en skarp och robust skogsjakthund och de som önskar en lättförd apporterande kortdrivande allroundhund (WH är inte allround, det är en mångsidig jaktbrukshund). Många riktiga jägare väljer bort rasen både av ekonomiska skäl och p.g.a. risken att få en hund som inte räcker till i praktiken. Tyvärr kommer vi inte få några kommentarer från dom som vänt sig bort från klubben. Det ligger liksom i sakens natur, de beslut klubben har tagit och kommer ta formar rasen på sätt som är näst intill omöjliga att förutspå. Vi som fortfarande vill ha rastypiska, skarpa, robusta skogsjakthundar efterfrågar mer mod hos klubbens funktionärer att ta svåra och tuffa beslut! Jag avslutar som vanligt. Vilken väg väljer SWK? Spontanapportörer med mjuka grepp eller skarpa, robusta skogsjakthundar? Ps. Återkommer angående provutformningen som Bo efterfrågade, men det är sent nu.

Postat: 2010-Aug-28 19:05
	Registerad användare Offline	Inlägg: 19 Blev medlem: 2010-Aug
Fredrik, väntar med spänning på provutformningen till dina ENKLA prov!

Postat: 2010-Aug-30 23:27 Senast ändrad av: Fredrik Andersson
	Registerad användare	Inlägg: 19 Blev medlem: 2010-Jul
Först vill jag säga att SWK och moderklubben VDW har ett provsystem som jag stöder. Men provsystem och avelskriterier är alltid föremål för förändringar och anpassningar i tiden. Eller rent av återgångar till ursprungliga principer. Målet är att så många som möjligt startar sina hundar på UKL och därför ska provet vara lättillgängligt, enkelt, ej kräva ingående färdigheter inom apporteringsträning av unga hundar och prova de egenskaper som anlagsmässigt är av intresse. Ickemedlemmar bör få tillträde till provet och då betala en högre startavgift. Apporteringsmomentet på UKL fyller inte sin funktion att kontrollera hundens vilja att apportera fågel. De hundar som lyckas har inte sällan blivit utbildade och det är mer förarens engagemang och kunnande som visar sig. Spontanapportörer är enkla att utbilda och kräver inte mycket av föraren, dagens apporteringsmoment på UKL gynnar också dessa individer och det är en farlig väg att gå om vi ska ha robusta, mångsidiga och skarpa jaktbrukshundar. Det ligger, anser jag, ett motsatsförhållande mellan spontanapportörer med mjuka grepp och de individer som t.ex. avslutar eftersök med skärpa, mod, hårdhet och uthållighet. Vi har prov som ska kontrollera om hunden går att utbilda till den mångsidiga jaktbrukshund wachtelhunden är! Det är framförallt dessa prov vi ska förenkla, förbättra och göra mer attraktiva för ägare av wachtelhund! Vi kan förbättra och förenkla dagens ÖKL väsentligt genom att göra det till ett bruksprov och anpassa det efter hur rastypen historiskt har prövats. I princip behöver vi inte prova hunden på mer än kaninsläpet på landapporten, fågel ska de apportera 2ggr i vatten men ett enkelt släpspår på land med fågel kan dock genomföras enligt hur de alltid gjort i rasens hemland. Alltså ett 150 meter långt släpspår. Vattenapporteringen har vållat många bekymmer och det har sin förklaring. Vårt prov anser jag vara för svårt, två dolda fåglar över blankvatten i slutet på dagen ligger långt över de nivåer för denna provform som hunden är framtagen och avlad för. Heder åt de som lyckas träna hunden för detta moment. Men vi ska göra proven mer lättillgängliga för våra ekipage och då måste vi lägga ribban där den alltid har legat. Alltså, ett kast på blankvatten där hunden ska apportera korrekt, med skottprövning. Omedelbart efter läggs en dold fågel i direkt anslutning till blankvattnet där hunden provades precis innan, denna ska hunden direkt efter första momentet söka och apportera. Det krävs inte mycket tankeverksamhet för att förstå att detta moment, kopierat av tyska provreglerna och enligt de principer man alltid provat WH, är betydligt mer ändamålsenligt. Sökmomentet ska i ÖKL vara enkelt och bedöma hundens vilja samt förmåga att söka och ta upp (om det förekommer vilt i såten). Föraren ska själv kunna bestämma hur jakten ska gå till. Det finns i princip två skolor; att stå still och låta hunden söka självständigt samt att gå långsamt in i såten och stå still då hunden frigör sig från föraren. Det är sedan upp till domarna att bedöma hundens sök utifrån rådande förhållanden. På tio till femton minuter visar den vuxna injagade hunden vad den presterar i skogen, och om vi kan införa modern teknik som stöd för bedömningen blir det en mer rättvis och bättre betygsättning. Detta är ett mer attraktivt prov för aktiva jägare och förare av WH eftersom det går att lyckas utan att behöva vara jätteintresserad av apporteringsträning (vilket många skogsjägare inte är). Det är ett enklare prov och enklare att lyckas på, och vi behöver dessa incitament för att träna våra hundar till de mångsidiga hundar de har möjlighet att utvecklas till. Ta bort kravet att hunden ska vara godkänd på anlagsklass viltspår för att få starta på ÖKL och inför ett liknande spårmoment som de har i Tyskland (minst 2 timmar och 400 meter). Detta gör det enklare att komma till start, dvs man slipper böka med ett extra viltspårprov. Genom att starta på ÖKL kan man också få hunden godkänd som särskilt tränad eftersökshund (visserligen endast en början på eftersöksutbildningen). Vildsvinsprovet och skogsprovet är prov under praktisk jakt och är enkla att genomföra. Dessa är enkla i grunden och behöver bara göras mer tillgängliga för jägarna. Men skogsprovets enkelhet får inte bekosta en negativ utveckling på ÖKL-starter. Wachtelhundens mångsidighet måste bevaras, det är ingen kopov eller bracke vi för, därför måste vi förenkla ÖKL till en mer ändamålsenlig nivå. När vi har ett väl fungerande provsystem kan vi också börja sätta lämpliga poängnivåer för avelsrådgivning och därmed begränsa oseriös avel för att istället främja avel med spårsäkra, spårvilliga, skarpa, robusta och mångsidiga skogsjakthundar.

Postat: 2010-Sep-05 12:41
	Registerad användare Offline	Inlägg: 19 Blev medlem: 2010-Aug
Jag är inte kynolog men förstår att det behövs ett flertal generationer innan man får se det förväntade resultatet av aveln som Fredrik föreslår, nämligen en skarp hund på vildsvin som wachtelhunden enligt insändarna till detta forum inte är idag. Med riktat avelsarbete kan man troligen få den hund man vill! Personligen så valde jag wachtelhund (inne på min tredje) därför att jag vill ha en allroundhund vilket betyder att den är inte specialist på något men hyfsat bra på mycket. De som vill jaga vildsvin med sin wachtelhund med framgång får tydligen vänta ett bra tag. Vad skall de göra fram till dess att Fredriks hund kan släppas, köpa en blandras eller en ren grisspecialist?? Jag har haft skarpa hundar av andra raser - tyvärr så var de skarpa alltid - även hemma mot barn och hustru. Det är inte alla som har möjlighet till hundgård utan får hunden bo tillsammans med familjen som en familjemedlem. Jag är rädd för att den skarpa hund som Fredrik målar upp blir just en sådan hund som man inte kan bo tillsammans med. I övrigt tycker jag att dina förslag är bra och verkar vara en möjlig väg att gå.

Postat: 2010-Sep-06 01:46 Senast ändrad av: Fredrik Andersson
	Registerad användare	Inlägg: 19 Blev medlem: 2010-Jul
Trist (men skicklig) retorik att försöka skapa en falsk bild av den wachtelhund jag förespråkar och därmed underminera de argument jag framhåller. Bo, det hade varit bättre och mer klädsamt om du frågat mig om mina erfarenheter och ståndpunkter gällande skarpa wachtelhundar istället för att implicit påstå att den hundtyp jag förespråkar skulle vara direkt olämplig i vardagslivet och inte alls finnas tillgänglig för de med behov av sådan. Jag har jagat med och sett ett ansenligt antal skarpa wachtelhundar både i dess hemland Tyskland och här i Sverige, majoriteten av dessa hade nerverna på plats och var/är trevliga familjehundar. Jag har däremot sett många fler nervsvaga wachtelhundar som varit rädda för vildsvin och samtidigt varit riktigt opålitliga i hemmet. Det är ofta dessa hundar som måste avlivas efter de bitit en familjemedlem. Nerverna styr när skärpepåslaget ska komma och vad det är riktat mot. Wachtelhunden ska ha en formidabel mental kostym, de ska vara mottagliga för dressyr och därmed kunna samarbeta och underordna sig föraren. De behöver en fast hand p.g.a. dess stora jaktliga passion, självständighet och framåtanda. Jag förespråkar ett bättre anpassat ÖKL för att kunna kontrollera och forma/bevara det rastypiska i wachtelhunden. Enligt rasstandard skall den vara frimodig (vänlig) och utan aggressioner. Det är proven som ska forma och bevara rastypen. SWK har idag prov, möjliga verktyg och styrinstrument (som måste anpassas och förbättras) som selekterar ut dessa individer och som sedan rekommenderas på klubbens hemsida. En valp som har föräldradjur med ansenliga resultat på UKL och ÖKL samt ett S-tecken (godkänt arbete på vildsvin) har stora möjligheter att bli en robust, spårvillig och skarp jaktbrukshund efter utbildning och händig injagning. Det är dessa hundar vi har mest användning av i de mest skiftande praktiska jaktsituationer och de som ser till att jaktetiken alltid hålls hög och oklanderlig. Om SWK kan anpassa och förbättra sin provverksamhet och avelsstyrning rationellt kan fler jägare med behov av en mångsidig skarp wachtelhund finna sin ideala jaktkamrat genom SWK's valphänvisning och slippa köpa en jaktligt osäker korsning. Tack Bo för en väldigt intressant, givande och uttömmande diskussion! Jag respekterar dina åsikter även fast jag inte alltid håller med. Jag tror vi båda kommer finna ändamålsenliga wachtelhunder för båda våra respektive jaktliga ändamål även i framtiden. Rasstandarden säger att wachtelhunden ska vara anpassningsbar och det är därför så många har glädje av rasen i ett så stort jaktligt spektrum.

Postat: 2010-Sep-07 21:50
	Registerad användare Offline	Inlägg: 7 Blev medlem: 2010-Jul
Hejsan Fredrik. Var på wachtelhundsmöte ifjol eller i förr fjol där det diskuterades om just det här med ökl proven och dess apporteringsmoment, svaret då blev att de som inte vill ägna sig åt apportering har skogsprovet att tillgå. Din uppfattning med att det skulle vara lättare med viltspåret under Ökl delar jag inte alls, det ställer ju högre krav på hunden med att lägga in ett viltspår också vilket tycker jag skulle höja nivån på provet...den enda som får det lättare blir ju hundföraren som "slipper" böka med viltspårprovet.

Postat: 2010-Sep-07 23:29
	Registerad användare	Inlägg: 19 Blev medlem: 2010-Jul
Hej Mattias! Jag är av en helt annan åsikt! Man har allt att vinna på att jobba med sin hund oavsett om man är "intresserad" av apportering eller inte. Kontakten i skogen blir även den bättre, samt relationen med jaktkamraten. Men jag anser inte att man ska göra momenten svårare och i oöverensstämmelse med vad hunden är avlad för. Det är faktiskt helt obegripligt för mig att förstå... För att dra det till sin spets kan man säga att en riktigt bra rastypisk wachtelhund kräver att man arbetat igenom, och varför inte då i apporteringsmomentet som är en tillämpning av lydnadsträningen? Det är de hundar som är jaktbrukstränade och som fortfarande presterar självständiga, frimodiga och effektiva skogsarbeten som kan vara intressanta i aveln. Skogsprovet fyller några bra syften, hitta de hundar som jagar gris korrekt, hitta hundar som presterar på eftersöken och i viss mån granska sök och upptagsförmåga. Men att forma/bevara rastypen förstår alla att där har skogsprovet begränsningar. Man får skilja på begreppen prestation och forma/bevara rastyp. UKL och ÖKL formar rastypen, prestation vill vi se i skogen (sökmomenten, skogsprovet och S-prov). För mig är det självklart att SWK ska erbjuda sina medlemmar ett "anpassat fullbruksprov". Där alla beståndsdelar av vad rastypen ska kunna ingår. Med tanke på hur lågt deltagandet är på ÖKL måste det skapas incitament för att få fler till start. Att följa ett två timmar gammalt 400 meter långt blodspår ska inte vålla några problem för en rastypisk wachtelhund. Tyskarna har även de detta moment i sitt "ÖKL" och jag ser ingen anledning att vi skulle prova våra hundar på annat sett. Det finns en väldigt stark önskan och vilja från alla håll att skapa ett större utbyte över gränserna och i det perspektivet anser jag momentet berättigat.

Postat: 2010-Sep-08 13:36
	Registerad användare Offline	Inlägg: 24 Blev medlem: 2010-Jul
Jag tror att en anledning till varför korsningar är så vanliga är att svenska jägare inte har någon tilltro till "nya" raser och hellre vill ha något som de är vana med exempelvis gråhund eller jämte. Jag tycker att det är synd för det finns många raser som är framavlade för grisjakt och som borde vara stabilare i jakten än blandningarna. Man vet ju inte vad som ärvs in i hundarna när det korsas kors och tvärs. Avelsarbete för wachtelhund och andra raser har ju pågått i flera hundra år... Varför riskera att få en pannkakshund?

Sidor: 1